Den gånga helgen tillbringade jag i Mora tillsammans med Jennie. Detta eftersom Jennie är en såndär ideellt engagerad tjej som skulle hon stå i Hökbergs vallabod och hjälpa hala och ohala skidåkare. Själv hade jag länge föreställt mig själv i ryggläge på soffan för största möjliga njutning av en riktigt intressant tävling, nämligen vasaloppet. Har funderat på att åka vasaloppet någon gång i framtiden men det är ett svårt beslut då det är en av årets mest trevliga stunder i tvsoffan.

Under lördagen var vi en snabbis till Särna för lite jobb. På vägen hem hoppade jag av i Evertsberg och tog skidorna med mig. Skidade de 43 kilometrarna ner till mora och lyckades bara ramla en gång. Det där med mig och ramla på skidor är en helt egen historia. Har de senaste två-tre åren lyckas ramla cirka tre-fyra gånger och varje gång är det jennies fel. Av någon anledning sker det alltid när jag ska vända mig om och se vad hon pysslar med, får obalans och synar marken. Denna gång stod hon precis efter vägundergången innan Oxberg kamouflerad i stora glasögon och min jacka. Detta gjorde att hon var helt oigenkännlig och jag var tvungen att vända mig om för att se vem det var som hejade, vilket fick följden att jag gjorde en krasch inför cirka 5-6 andra personer som stod och kollande på eländet.

Jag klarade mig från större blessyrer och lyckades pallra mig till mora på 2 tim och 50 min. En trevlig åktur i det fina vårvädret.

kristina: 09-03-2010 - 15:26

Fallan måste då bero på att du blir knäsvag varje gång Du ser Jennie